För att kopiera räknaren, klipp in följande i din blogg:

<script type="text/javascript" src="http://stoppafralagen.nu/misc/fracounter.js"></script>

Eller med vit bakgrund istället för genomskinlig:

<script type="text/javascript" src="http://stoppafralagen.nu/misc/fracounter-white.js"></script>

Riksdagen har i dag röstat igenom de mariginella förbättringar av FRA-lagen som regeringen föreslagit. Det innebär klartecken för att i december börja koppla in kablarna till FRA, och att därmed överföra stora delar av vår privata tele- och datakommunikation till staten.

Det står klart att det i dagsläget inte finns parlamentariskt underlag för att riva upp lagen. I valet till riksdagen 2010 måste vi, oavsett partifärg, ändra på detta. Tills dess gäller fortsatt opinionsbildning kring lagens många och stora brister. Massavlyssning är och förblir oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Ingen säger det just nu bättre än our very own Mikael Nilsson, i den pågående bloggduellen med Staffan Danielsson (c):

1. FRA-lagen bryter mot grundläggande demokratiska principer
2. Signalspaning hör inte hemma i civila kommunikationsnät
3. FRA samlar enorma mängder data om oskyldiga
4. De rödgröna går inte att lita på
5. Integriteten går före effektiviteten
6. Vågar regeringen redovisa omfattningen av FRAs spaning?
7. FRA-lagen innebär ett permanent undantagstillstånd

Till sist: Heder åt Camilla Lindberg som avstod från att rösta. Om Alliansens övriga ledamöter finns tyvärr inte mycket förmildrande att säga. Att i en fråga som blivit så uppmärksammad och genomlyst som FRA-lagen inte kunna se, vilja och våga göra det rätta – det är svagt på gränsen till ynkedom.

I dag skriver vi i Aftonbladet om oppositionens tveksamma agerande i FRA-frågan. Ur artikeln:

Trots pratet om att stärka integriteten vet vi efter det senaste årets FRA-debatt att signalspaning i kabel inte går att genomföra utan att staten ges fri tillgång till kablarna. Därför blir Socialdemokraternas bidrag till ”stärka integriteten”-baletten bara ännu en meningslös piruett i syfte att dölja den största kränkningen av medborgarnas privatliv som Sverige sett sedan andra världskriget: att allas vår kommunikation ska granskas av en statlig myndighet.

Det blir alltmer tydligt att oppositionens tal om att göra om lagen bara är tomt snack. Vem i oppositionen vågar ställa den avgörande frågan: måste Sverige, ett fritt och öppet samhälle, avlyssna alla sina medborgare för att kanske kunna förebygga något terrordåd någon gång i framtiden? Måste vi verkligen koppla in kablarna?

För om man accepterar att kablarna kopplas in finns det i grunden inget hinder för att acceptera andra kränkningar av grundläggande rättigheter i allmänt förebyggande syfte. Vi skulle aldrig gå med på att polisen fick genomsöka våra hem utan orsak, trots att det kanske skulle kunna förebygga ett eller annat missdåd. Vi accepterar inte heller tortyr, trots den information man skulle kunna få ut. På samma sätt är massavlyssning av medborgarna helt enkelt inte en acceptabel metod i ett demokratiskt samhälle.

Den lagrådsremiss som Försvarsdepartementet nyligen skickat ut ger en hyggligt god bild av hur den reviderade FRA-lagen kommer att te sig. I och med Lagrådets godkännande kan Sten Tolgfors nu fortsätta hävda att Alliansens överenskommelse från i höstas har respekterats. Vid en närmare läsning tvingas man dock konstatera att de nya förslagen tvärtom bryter mot uppgörelsen på flera avgörande punkter. Ur ett demokrati- och integritetsperspektiv är den nya lagen i själva verket inte nämnvärt bättre än den gamla.

• Begränsningen av FRA:s tillgång till trafik är i praktiken helt otillräcklig (detta kommer vi att skriva om i en separat artikel). Någon begränsning av statens tillgång till trafiken görs över huvud taget inte. Det rör sig fortfarande om en lagstiftning som bygger på massavlyssning som metod, vilket direkt bryter mot vad Alliansens FRA-kritiker sagt sig vilja uppnå med överenskommelsen.
• FRA:s breda insamling av så kallad trafikdata (enskildas kommunikationsmönster på nätet) kan fortgå obehindrad. Att trafikdata får sparas i högst ett år är en välkommen men långtifrån tillräcklig inskränkning. Som Mark Klamberg noterar har remissvarens kritik på denna punkt inte ens berörts i lagrådsremissen.
• Tillståndsgivningen, genom den föreslagna Försvarsunderrättelsedomstolen, lever inte upp till de krav på oberoende och rättssäkerhet som beteckningen "domstol" indikerar. Vi hänvisar här till kritiken från ett flertal tunga remissinstanser (se till exempel Justitiekanslern, Advokatsamfundet, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms universitet), och noterar att även Lagrådet ifrågasätter om det tillståndsgivande organet "förtjänar att betecknas som domstol". När de kritiska rösterna inom Alliansen krävde tillståndsprövning i domstol var det knappast en domstol bara till namnet de hade i åtanke.
• Inhemsk trafik kommer fortfarande att avlyssnas. Att förstöra inhemsk trafik när den väl identifierats som sådan, efter att avlyssningen är ett faktum, är ett rent spel för gallerierna, något som inte räddar vare sig källskyddet eller meddelarfriheten.
• Det är fortfarande fallet att enskilda kommer att drabbas av godtycklig avlyssning. De rättsmedel som görs tillgängliga för individen i efterhand är, som många remissinstanser konstaterar, i praktiken av mycket begränsat värde – alldeles bortsett från att de principiellt inte kan uppväga de kränkningar som kommer att ske.
• Det framgår av lagrådsremissen att begränsningen av uppdragsgivande myndigheter (till regeringen, Regeringskansliet och Försvarsmakten) med största sannolikhet kommer att successivt urholkas. Man skriver att det finns "starka skäl att på nytt överväga hur [andra myndigheters underrättelsebehov] ska kunna tillgodoses" och att detta måste "skyndsamt ses över". Dessa formuleringar ger en vink om hur långt, eller snarare kort, Försvarsdepartementets respekt för FRA-uppgörelsen egentligen sträcker sig.

Det grundläggande och helt avgörande problemet med FRA-lagen är, som vi många gånger har konstaterat, att den ger staten bred tillgång till medborgarnas privata kommunikation. Detta är och förblir oacceptabelt – grundlagens skydd för förtroliga meddelanden måste gälla även på nätet. Eftersom det nya förslaget i praktiken inte gör något åt saken blir slutsatsen att FRA-lagen 2.0 inte är mer godtagbar ur ett demokratiskt perspektiv än den ursprungliga lagen.

Detta innebär i sin tur att regeringen har försuttit sin chans att åtgärda lagens brister i tid till den 1 december 2009, då kablarna till FRA ska vara inkopplade. Ansvaret vilar därför tungt på riksdagen att tillstyrka den motion om att riva upp lagen som lades i höstas.

I Dagens Nyheter den 1 mars tecknas en bild av FRA-motståndet som regisserat av PR-byråer och drivet av avlönade opinionsbildare. Problemet med den bilden är att den är falsk.

– Det största felet artikeln gör är att den underskattar kraften hos enskilda människor som agerar mot samma mål, säger Mikael Nilsson på stoppaFRAlagen.nu. DN visar att man helt saknar förståelse för deltagarkultur, och ser konspirationer där inga sådana finns.

– Vi bakom stoppaFRAlagen.nu har inte fått en krona i ersättning för vårt arbete, säger Mikael Nilsson. Vi har arbetat ideellt, och dessutom tagit pengar ur egen ficka för att driva vår verksamhet. Med ett undantag: vi fick pengar av en privatperson – som bett att få vara anonym – som bekostade en annons i DN den 11 juni.

stoppaFRAlagen.nu har agerat på eget initiativ. Ingen PR-byrå eller PR-konsult har varit inblandad i någon del av processen. DN-annonsen formgavs av Emma, som driver bloggen opassande.

– Annonstexten skrev vi själva, med stöd av andra engagerade motståndare som Anna Troberg, Christian Engström och Oscar Swartz. Våra debattartiklar har vi också skrivit själva, säger Mikael Nilsson. Hemsidan snickrades ihop av mig. Loggan är Emmas verk. Hostingen betalade jag själv. Detta upplystes DN också om i intervjun inför dagens artikel.

– Bilden av ett toppstyrt FRA-motstånd må te sig lockande men är långt från verkligheten. Särskilt orättvis är den mot alla de engagerade medborgare som genom bloggar, demonstrationer, kontakt med politiker och på andra sätt kämpat mot FRA:s massavlyssning.

Se även:

http://brihed.blogspot.com/2009/03/dn-jagar-spoken-bakom-fra-motstandet.html
http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/02/fra-nu-blev-jag-sa-dar-trott-igen.html
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2009/03/jag-har-protesterat-pa-egna-meriter.html
http://opassande.se/index.php/2009/03/01/fy-skams-dagens-nyheter/
http://rickfalkvinge.se/2009/03/01/fra-motstandet-arrangerades-av-pr-byraer-fran-mars/
http://www.odsvall.se/blog/2009/03/vilka-ar-de-politiska-motiven-bakom-dns-artikel/
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2009/03/en-tanke-om-spindoctors-och-media-samt.html
http://blogg.frihetfildelningfeminism.se/2009/03/jag-har-ingen-egen-vilja.html
http://badlandshyena.wordpress.com/2009/03/01/pr-byra-skapade-fra-grasrotter/

Och för den som till äventyrs skulle intressera sig för själva sakfrågan rekommenderas Riksdag & Departements genomgång av de nyss inkomna remissvaren: Underkänt för FRA-förslag .

I Ny Teknik presenteras ett av remissvaren på nya FRA-lagen, insänt av SNUS, Svenska nätverksteknikers förening.

I remissvaret, som du hittar här, går SNUS till hårt angrepp mot den bild som ges i det nya förslaget: att FRA enkelt skulle kunna avskilja inhemsk trafik.

Förslaget innebär med hänsyn till hur kommunikation över Internet i praktiken fortsatt ett fribrev
för ansvariga myndigheter att avlyssna samtliga medborgare i Sverige eftersom det i många fall
inte går att avgöra om trafiken gått via utlandet eller inte.

[...]

Sammanfattningsvis anser vi att det är tveksamt om de politiska målen kan uppnås utifrån den
föreslagna lagtexten med de felaktiga antaganden som görs kring hur Internet fungerar. Detta
innebär att finns anledning att på nytt diskutera lagstiftningens utformning och proportionalitet.

I samband med att vi tar emot Aftonbladets hederspris publicerar vi nu en artikel på Aftonbladet Debatt där vi tillsammans med Jon Karlung (VD Bahnhof) och Mark Klamberg granskar regeringens förslag till förändringar av FRA-lagen. Kontentan är att förslagen inte gör varken till eller från för att avhjälpa lagens grundläggande brister.

Är detta verkligen den "kraftiga begränsning" av tillgången som presenterades som en så viktig del av överenskommelsen från den 25 september? Vi menar att många kritiker lurats att tro att begränsningen är betydande, medan den i själva verket är närmast helt betydelselös. Domstolens begränsning av spaningen till vissa signalbärare blir inget annat än ett spel för gallerierna.

[...]

Det blir allt tydligare att lagstiftarna betraktar elektronisk kommunikation som mindre skyddsvärd än traditionell telefoni och vanliga brev. Men sträng kommunikationshemlighet är en förutsättning för fri opinionsbildning, för ett verkningsfullt journalistiskt källskydd och för skydd av privatlivet, för att bara nämna några av de viktiga värden som undergrävs av FRA-lagen, även i dess nya form.

[...]

Den symboliska begränsningen till "signalbärare" ändrar inte det faktum att FRA får tillgång till svindlande stora trafikmängder. Vår kritik kvarstår alltså. FRA-lagen kommer fortfarande, med eller utan de aviserade ändringarna, att utgöra den största nedmontering av grundläggande fri- och rättigheter som Sverige sett i modern tid.

Artikeln i Aftonladet är en nedkortad version av en längre artikel som finns att läsa här.

stoppaFRAlagen.nu har tilldelats Aftonbladets hederspris för journalistiskt framstående och nyskapande bloggande. Priset tillkännagavs på galan för Stora Bloggpriset den 2 februari.

Motiveringen lyder:

Våren 2008 blev två medborgare - för att tala klarspråk - riktigt förbannade. Den föreslagna FRA-lagen fick dom att se rött. Sajten de byggde för att stoppa lagförslaget blev snabbt ett av naven i försommarens "bloggbävning". Där samlades information om FRA-lagen, tips om demonstrationer, uppdateringar om viktiga händelser, och länkar till tidningarnas artiklar. Med sin sajt bidrog de två upprörda medborgarna till att sätta den svenska bloggosfären på den politiska kartan och till att göra Sverige lite bättre.

Vi tackar och bockar för denna utmärkelse och passar på att dela med oss av äran till alla de som hjälpt till och bidragit på olika sätt (för många att räkna upp här tyvärr), och förstås till de många oförtröttliga bloggare som kämpat så länge och engagerat mot FRA-lagen.

I samband med prisutdelningen publicerar vi även en debattartikel som synar regeringens förslag till ändringar av lagen!

I oktober 2008 bildades Nätverket riksdagssvar på initiativ av Emma Marie Andersson, som bloggar på Opassande. Nätverket skapades för att undersöka riksdagsledamöternas kunskaper om FRA-lagen. Det består av enskilda medborgare med skilda politiska värderingar, med en gemensamt mål att få ta del av de enskilda ledamöternas syn på signalspaningslagarna.

Fem enkla påståenden som kan besvaras med "ja", "nej" eller "vet ej" skickades till varje riksdagsledamot. Svaren redovisas på hemsidan, riksdagssvar.se. Riksdagsledamöternas svar, och kanske särskilt deras kommentarer, var tänkta att visa i vilken utsträckning de förstår lagarnas konsekvenser för demokratin.

Läs berättelsen om riksdagssvar.se, med nätverkets egna ord.

De tidigare aviserade ändringarna i FRA-lagen går nu ut på remiss. Vi återkommer med kommentarer när vi hunnit smälta julmaten och läsa departementspromemorian ordentligt.

En sak står dock liksom tidigare klart: det är synnerligen olämpligt och olyckligt att lagen i sin nuvarande form, med alla dess välkända brister, tillåts träda i kraft vid årsskiftet.