Den lagrådsremiss som Försvarsdepartementet nyligen skickat ut ger en hyggligt god bild av hur den reviderade FRA-lagen kommer att te sig. I och med Lagrådets godkännande kan Sten Tolgfors nu fortsätta hävda att Alliansens överenskommelse från i höstas har respekterats. Vid en närmare läsning tvingas man dock konstatera att de nya förslagen tvärtom bryter mot uppgörelsen på flera avgörande punkter. Ur ett demokrati- och integritetsperspektiv är den nya lagen i själva verket inte nämnvärt bättre än den gamla.

Alliansens femton punkter för att förbättra FRA-lagen inger inte mycket hopp om en genuin kursändring från regeringens sida. Planen innebär visserligen – åtminstone på ytan – ett de facto erkännande av flera av de principiella problem som tidigare viftats bort. Men det största problemet kvarstår även i det nya förslaget: att staten får tillgång till all gränsöverskridande trafik, och därmed till stora mängder privat kommunikation. Sten Tolgfors påstående på presskonferensen 25/9 att "grunden för massavlyssningsdiskussionen faller" framstår därmed som en ren PR-bluff.

Trafikdata är information om vem som kommunicerar med vem, och när, och det är viktigt att se hur FRAs hantering av denna skiljer sig från hanteringen av själva innehållet i kommunikationen (texten i ett mail eller samtalet i en telefonkonversation).

I en debattartikel i DN (och i påföljande replikskifte) påpekade vi farorna med FRAs datorbehandling av stora mängder trafikdata - FRA kan, får, och behöver kartlägga stora mängder oskyldiga personer för att kunna hitta de få som kan tänkas utgöra "yttre hot".

Det som inte framgick så tydligt i den artikeln var omfattningen på FRAs tillgång till trafikdata. En närmare granskning av lagtexten visar att FRA får lagra trafikdata utan begränsningar i lag.

Måste det föreligga misstanke om brott för att FRA ska få bedriva signalspaning? Nej, inte nödvändigtvis. Men brottsmisstanke är oavsett detta en relevant faktor, och det är viktigt att förstå på vilket sätt.

Ingvar Åkesson ger replik på nedanstående text, med kommentar från oss.

Moderatledningens senaste utspel i debatten om FRA-lagen visar att okunskapen om grundläggande aspekter av lagen når långt in på Försvarsdepartementet.

I sitt mail till moderaterna skriver man "Nej, FRA får ej kopior på all elektronisk trafik. FRA får bearbeta delar av flödet av kommunikationen, i enlighet [med] lagstiftningen". Hur denna uppfattning lyckats få fäste och spridas oemotsagd inifrån Försvarsdepartementet och ut i riksdagens partigrupper framstår som en gåta.

I sin debattartikel i SvD hävdar FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson att "FRA kan alltså inte spana på inhemska företeelser". Jo, det kan de. FRA kan spana på vem de vill, och den möjligheten är bara en knapptryckning bort.

Om man lyssnar på FRAs generaldirektör Ingvar Åkesson på Svd Opinion kan man få intrycket att FRA inte kommer att avlyssna svensk trafik. Samma argument har framförts upprepade gånger i debatten, såväl i riksdagen som i media. Som vi skrev i vårt öppna brev till riksdagsledamöterna så bygger den argumentationen på en avledningsmanöver som förtjänar att lyftas fram.