I dag skriver vi i Aftonbladet om oppositionens tveksamma agerande i FRA-frågan. Ur artikeln:

Trots pratet om att stärka integriteten vet vi efter det senaste årets FRA-debatt att signalspaning i kabel inte går att genomföra utan att staten ges fri tillgång till kablarna. Därför blir Socialdemokraternas bidrag till ”stärka integriteten”-baletten bara ännu en meningslös piruett i syfte att dölja den största kränkningen av medborgarnas privatliv som Sverige sett sedan andra världskriget: att allas vår kommunikation ska granskas av en statlig myndighet.

Det blir alltmer tydligt att oppositionens tal om att göra om lagen bara är tomt snack. Vem i oppositionen vågar ställa den avgörande frågan: måste Sverige, ett fritt och öppet samhälle, avlyssna alla sina medborgare för att kanske kunna förebygga något terrordåd någon gång i framtiden? Måste vi verkligen koppla in kablarna?

För om man accepterar att kablarna kopplas in finns det i grunden inget hinder för att acceptera andra kränkningar av grundläggande rättigheter i allmänt förebyggande syfte. Vi skulle aldrig gå med på att polisen fick genomsöka våra hem utan orsak, trots att det kanske skulle kunna förebygga ett eller annat missdåd. Vi accepterar inte heller tortyr, trots den information man skulle kunna få ut. På samma sätt är massavlyssning av medborgarna helt enkelt inte en acceptabel metod i ett demokratiskt samhälle.