Det är intressant att läsa FRA:s eget remissyttrande. Nu kan vi vara alldeles säkra på att FRA-lagen 2.0 inte på något avgörande sätt begränsar den mängd trafik som FRA får tillgång till. Överlag är de nämligen nöjda med den del av förslaget som handlar om trafikflödet. PK-mässigt välkomnar myndigheten givetvis förstärkningarna av den personliga integriteten, men konstaterar samtidigt att dessa kommer att gå ut över effektiviteten.

Sen ger man regeringen en oväntad bredsida: I praktiken kommer knappast någon medborgare få veta i efterhand att man utsatts för FRA:s åtgärder. Därför är avsnittet om 'underrättelseskyldighet' vilseledande menar man. Detta visste vi alla redan, men det är ju intressant att det nu även kommer direkt från hästens mun. FRA ställer sig också undrande till regeringens omotiverade ambitionssänkning för svensk underrättelsetjänst. Sen kommer man dragandes med sitt vanliga nonsens om varför inhämtning av inhemsk trafik knappast alls kommer att bli aktuell. Och sin vana trogen begär FRA mer pengar. Måhända är det lite originellt att göra det i ett remissyttrande. Denna gång gäller det kostnaderna för all den byråkrati som blir nödvändig framöver.

FRA:s påstående om att man vill värna enskildas integritet är ganska underhållande. När de skrev sin senaste remiss i ärendet gällde det FRA-lagen version 0.5, dvs departementspromemorian 2005. Då var man mycket positiv trots att integritetsskyddet i detta förslag var farligt nära noll. Det enda FRA uttryckte farhågor för var att man inte skulle kunna spana mot enskilda i samma utsträckning som förut. Man poängterade att kriteriet 'synnerlig vikt' inte fick tolkas som 'i undantagsfall'. Det fanns inte en rad om behovet av ytterligare integritetskuddar eller begränsningar.

Så, tyvärr FRA, ni saknar trovärdighet när ni talar er varma för den personliga integriteten. Den insyn som svenska folket redan fått i FRA:s hittillsvarande verksamhet ger också ett diametralt motsatt intryck.