Ytterst är det vår frihet det handlar om.

Frihet är ett stort ord. Det är lätt att använda det utan riktig eftertanke. Men det är också lätt att bara ta friheten för given.

I morgon demonstrerar vi för vår frihet att säga vad vi vill, och att leva våra liv som vi vill, på nätet lika väl som utanför, utan att bli avlyssnade eller övervakade av staten. Utan att ens behöva oroa oss för att bli avlyssnade eller övervakade av staten.

De flesta av oss här i landet är födda in i ett samhälle där mycket är ordnat på bästa tänkbara vis. Tidigare generationer har lagt grunden för den moderna rättsstaten genom att garantera bland annat brevhemlighet, meddelarfrihet och källskydd i grundlagen. Vi var säkert många som tog för givet att samma principer skulle gälla oavsett vilken ny teknik (läs: Internet) som dök upp; därför var vi också många som togs på sängen när vi år 2008 blev tvungna att förklara för våra riksdagsledamöter att massavlyssning inte är godtagbart i en demokrati. Att vanliga medborgares privata kommunikation kopieras och skickas till en statlig myndighet kan aldrig accepteras – oavsett vilket medium det gäller, och oavsett hur denna myndighet sedan handskas med informationen.

Efter vad som varit en lång sommar delas den insikten nu av allt fler – tyvärr än så länge med undantag för regeringen. Att många politiker och tjänstemän tycks ha svårt att förstå hur problematisk FRA-lagen faktiskt är känns i sig både allvarligt och beklämmande. Det lovar inte gott för Sverige som rättssamhälle när grundlagsfästa principer om förtrolig kommunikation förhandlas bort. Bland annat därför är det så viktigt att skicka ett glasklart budskap i morgon: att vi inte accepterar att bli avlyssnade av FRA, men också att vi inte accepterar den nonchalans med vilken de styrande handskas med våra mest grundläggande medborgerliga rättigheter.

Det är vi, vi alla, som måste skicka det här budskapet. Du som läser det här! I morgon har du chansen att göra din röst hörd. Det är vår generation nu som måste ta ansvar för demokratin här i landet. Det är vi skyldiga dem som kämpat hårt för att grundlägga den. Det måste vi för att föra den vidare till kommande generationer.

Samtidigt vilar nu också ett tungt ansvar på våra politiker, och inte minst då riksdagsledamöterna. Vad som hände i juni är historia. Vi vet vid det här laget att många som röstade ja till den nya lagen gjorde det mot sin övertygelse, för att de kände sig tvingade. Andra röstade ja på bristande eller missvisande underlag. Men i höst kommer det inte att ges några ursäkter. Ingen kan längre känna sig bunden av lojalitet till en regering vars hantering av FRA-frågan varit en uppvisning i ohederlig argumentation och arrogans. Ingen kan längre skylla på att man är för dåligt insatt.

För den som i fortsättningen vill bekänna sig till de demokratiska grundprinciperna om ett fritt och öppet samhälle finns bara ett anständigt val: riv upp – gör om – gör rätt. Riv upp lagen, tillsätt en utredning och se till att integritetsperspektivet finns med från början den här gången. Och, förstås, att det har överordnad prioritet, som det måste ha i en rättsstat värd namnet.

Det här är sista delen av en nedräkning till den 16:e september. I morgon gäller det. Så ta din plats i historien! Gå på demonstrationen i morgon, så du kan berätta om den i framtiden. Att du var där. Och att du gjorde skillnad.

– Anna, Micke och Magnus

• 7 dagar kvar – Emma (opassande)
• 6 dagar kvar – Oscar Swartz
• 5 dagar kvar – Anna Troberg
• 4 dagar kvar – Rick Falkvinge
• 3 dagar kvar – Mary Jensen (MinaModerataKarameller)
• 2 dagar kvar – Mark Klamberg
• 1 dag kvar – stoppaFRAlagen.nu