"Europakonventionen gäller inte bara svenskar. Vi har inte rätt att obehindrat avlyssna medborgare i våra grannländer."

Så sant! Oskyldiga människors rätt att inte få sin integritet kränkt av en stat utan brottsmisstanke är universell, inte något som bara gäller svenskar.

Svensk massavlyssning av utländska medborgares kommunikation är även ett indirekt problem för alla svenskar, av följande skäl:

Andra länder har också planer på, eller har redan infört, FRA-liknande system. Om svenska medborgares integritet ska skyddas långsiktigt så måste därför Sverige verka för att sådana system i andra länder hindras (i andra EU-länder, i första steget). Det är en global fråga.

Men om svenska staten ogenerat massavlyssnar andra länders medborgare så har Sverige ingen möjlighet att seriöst protestera när svenskars integritet kränks genom andra länders motsvarande massavlyssning. "Vi gör bara samma sak som ni" skulle standardsvaret från andra länder bli. För att kunna driva på för svenskars och andras integritetsskydd på den internationella politiska måste Sverige föregå med gott exempel. Det kräver att FRA-lagen rivs upp, helt och hållet.

"IP-adresser kan inte med säkerhet knytas till ett visst land,"

Jo, så länge trafikdatat innehåller information om sändaren. Hotmail gör det, men inte Gmail, t ex.

En hel del olika tjänster inkluderar inte information om sändarens ursprungs plats, dvs, speciellt, tjänster som värnar anonymitet.

Men jo, en IP-adress går att binda till ett specifikt land, och det är inte några magiska trolleriformler som krävs, dessa register är trots allt allmänt tillgängliga, och används dagligen, inte minst för att sammanställa statistik över en sajts besökare. (Förr i tiden var detta lite mer gissningslek för att det tog en hel del processortid att ta reda på, men idag är tar det ingen tid alls, typ.)

" och svensk kommunikation som går mellan utländska tjänsteoperatörer kan också fastna i ett IP-baserat filter."

Som jag skrev i en kommentar hos Herr Swartz, är det antingen eller som vi ska utgå ifrån eller det som är proportionerligt? Grundlagarna, och EU-konventionerna, specificerar att intrång ska vara proportionerligt för syftet, för situationen, för dagen. Vilket i praktiken, om jag fattat det rätt, betyder att om antalet som utsätts är tillräckligt lågt så kommer det anses vara ok, försvarbart i EU-domstolens ögon.

Att tro att absolut inga, inget, intrång ska få ske, då kan vi säga hej då till hela signalspaningsverksamheten på en gång, oavsett vem som praktiserar signalspaningen.

"Om FRA fritt får köpslå med denna trafik kommer vi de facto att bidra till massavlyssning av andra länders medborgare. Det är inget Sverige ska ägna sig åt.

Om FRA på samma sätt har rätt att köpslå sig till svensk trafik från avlyssning i annat land har vi inte vunnit något alls."

Vilket är ju varför vi bör fråga efter större (demokratisk) politisk insyn, kontroll, och reglering. Tyvärr är ju samarbetet mellan världens alla underrättelsetjänster uppbyggda på inte dela med sig av information om inget utbyte sker, i en eller annan form, och detta får man nog acceptera tillsvidare, dvs så länge "vi" inte vågar ta risken att stå på helt egna ben.

***

Resten är ju helt rätt och korrekt kritik.

// ST

Poängen är att man inte ska inbilla sig att filtret är perfekt. IP till land-översättningar har begränsad träffsäkerhet. Om det är bra nog? Det behöver utredas i lugn och ro, inte hastas igenom.

Och grundfrågan som ställs av våra folkpartister är ju: var är utredningen som visar att kabelspaning behövs (och i så fall i vilken omfattning). Lagen saknar förankring och behöver göras om.

Ehm, jag vet inte riktigt hur stenkoll du har på spårningen av besökare?

Jag vet med säkerhet att Google analytics placerat mig dels i alla tänkbara hörn av Sverige, men stundvis också i våra grannländer... Så nej, IP-spårning är inte tillförlitligt även om det är en hjälp på vägen.

Men skitsamma ärligt talat, lagen blir inte ett dugg bättre om vi begränsar den till att spionera på våra grannar...

nu vet vi bara om det.

or lagen närmar sig acceptabelt skick. Att i en så viktig fråga återigen driva igenom ett hastigt hopkommet förslag, utan öppen debatt och ordentlig analys av helheten, vore ansvarslöst. En lag som rör svensk säkerhetspolitik kräver ett noggrant genomarbetat underlag samt en bred och långsiktig parlamentarisk enighet. Därför måste lagen rivas upp och göras om.

En ordentlig genomlysning i en parlamentarisk utredning, med utgångspunkt i ett principiellt ställningstagande mot massavlyssning, är fortfarande den enda rimliga vägen att gå. Apropå det så fortsätter vi att stödja Folkpartiets liberaler