Ni glider på sanningen

Ett centralt begrepp hos er som driver denna sida är att "tillgängligheten" till den kabelburna trafiken i sig innebär ett övergrepp mot den personliga integriteten. Det spelar alltså ingen roll hur kontrollfunktionerna utformas, enligt FRA-kritikerna. Kärnan i diskussionen är att FRA får tillträde till trafiken och därmed öppnas möjligheten för "massavlyssning av svenska folket".

Det är en utomordentligt tveksam slutsats och för att styrka den hänvisar kritikerna till Lagrådet. Man citerar med gillande följande passage i remissen från Lagrådet: "Det utgör därför i sig själv ett intrång i såväl privatliv som korrespondens och därmed också ett intrång som kan komma i konflikt såväl med den rätt till skydd för privatlivet var och en har enligt artikel 8 i Europakonventionen som med det grundlagsskydd denna rätt har enligt 2 kap. 6 § regeringsformen."

Vad FRA-kritikerna däremot inte citerar är fortsättning av dokumentet, där Lagrådet ingående diskuterar en rad komplikationer och aspekter av frågeställningen, bland annat frågan om hur den föreslagna lagen står sig i förhållande till Europakonventionen. Den är en mycket intressant att läsvärd text som sammanfattas på följande sätt:
"Med de kompletteringar som Lagrådet föreslår utformas regelsystemet så, att det får anses innebära att en godtagbar balans nåtts mellan enskildas grundlags- och konventionsskyddade krav på skydd mot intrång i privatlivet och det allmännas rätt och skyldighet att svara för att nationella säkerhetsintressen kan tillvaratas. Det förutsätter effektiva kontrollmekanismer som ges tillräckliga resurser för att kunna svara för uppföljning och kontroll av all signalspaningsverksamhet och därmed förhindra missbruk."

Denna del av remissen citeras inte, vilket kan ge intrycket att även Lagrådet är kritisk till FRA-lagen. Så är alltså inte fallet, och jag tror att många politiker röstade som de gjorde i juni just därför att de tagit intryck av Lagrådets ingående diskussion.

Om FRA-lagen ska rivas upp eller förändras är en sak, det kan vi ha olika uppfattningar om. Men FRA-kritikerna vinner inga poäng genom att glida på sanningen och rycka loss citat ur dess sammanhang.

By roland Arvidsson at 08/11/2008 - 14:40
Om FRA-lagen
25 kommentarer
Quote

Att glida på definitioner

Det vi hänvisar till är Lagrådets definition (som är grundad i lagbokens text, från regeringsformen och brottsbalken), inte deras slutsats, som inte är grundad alls. De motiverar faktiskt inte varför de tycker som de gör.

Vi talar alltså om definitionen av när intrånget sker. Och där är Lagrådet glasklara.

Huruvida det är en rimlig balans är inte en definitionsfråga, utan en bedömningsfråga, och där delar vi inte Lagrådets omotiverade bedömning. Du får gärna peka oss på när vi har använt Lagrådet till annat än att klargöra definitionerna.

By mini at 08/11/2008 - 16:46
besvara
quote

Ni glider på sanningen

Lagrådet är per definition kritiskt till lagförslaget. Vad lagrådet sedan säger är att lagen kan accepteras utifrån vissa förutsättningar däribland ett antal förändringar av texten. Dessa förändringar är inte till fullo genomförda. T.ex så omfattas inte sökbegreppen av tillståndsgivningen vilket var något som lagrådet menade borde ske.

Inte heller har man ändrat vad justitierådet Thorson anförde som en egen mening, citat:

”I det remitterade förslaget undantas inriktningar av signalspaningen som avser regeringens eget underrättelsebehov från tillståndsplikt, och enligt Lagrådets förslag undantas sådan inriktning som har angetts av regeringen eller Regeringskansliet.
Enligt min mening finns det inte grund för att i en reglering som skall uppfylla Europakonventionens krav om skydd för privatliv och korrespondens undanta signalspaning som utförs för regeringens räkning från kravet på rättslig förhandsprövning.”

Då förslaget inte ändrats på sätt Thorson skriver innebär detta att det egentligen är med siffrorna 2-1 som remissen inte underkänns eftersom Thorson understryker att med nuvarande skrivning uppfylls inte europakonventionens krav. Den bedömning justitierådet gör stämmer väl överens med den praxis som finns hos Europadomstolen och i denna praxis har samma krav ställts på villkoren för avlyssning av trådlös kommunikation som i fråga om annan telekommunikation (Weber och Saravia mot Tyskland, mål nr 54934/00).

Ytterligare ett märkligt faktum i lagrådets granskning är att i remissbehandlingen nämns överhuvudtaget inte Europadomstolens dom i målet Segerstedt-Wiberg m.fl mot Sverige 2006-06-06, i vilken Sverige inte anses uppfylla konventionens krav genom den tillsyn som JO, JK, Datainspektionen och Registernämnden bedriver, varken sammantaget eller var och en för sig.

Då förslaget, vad gäller utformningen av effektiva rättsmedel enligt artikel 13, är utformat på motsvarande sätt som i ovanstående dom, kan det antagas att Sverige åter kan komma att fällas för brott mot artikel 13 i konventionen.

Det är även, enligt Europadomstolens fasta praxis, staten som har att visa att det finns ett effektivt rättsmedel.

Sedan lagrådet genomförde sin granskning har dom i målet Liberty m.fl. mot Storbritannien avkunnats 080701. I denna fälls Storbritannien för brott mot artikel 8 efter bedömningen av en lag om signalspaning/avlyssning som till sin utformning överensstämmer synnerligen väl med den nu föreslagna svenska lagen.

De skillnader som finns utgörs förenklat av att den brittiska lagen inte omfattade en lika stor andel av befolkningen och att den i jämförelse med den svenska lagen även hade en bättre preciserad inriktning.

Trots dessa, för den brittiska lagen positiva skillnader, fälls den alltså i domstolen.

Jag menar mot det ovan anförda och i kombination med vad som i övrigt anförs i Centrum för rättvisas klagomål vid Europadomstolen, att det finns mycket starka skäl att utgå från att även den svenska s.k FRA lagen kommer att fällas vid en prövning och att det förslag riksdagen har att ta ställning till därmed står i strid med regeringsformen 2 kap. 23§.