Vi har nu skrivit en debattartikel på SVT Opinion.

"Där faller hela grunden för den massavlyssningsdiskussion som har pågått i Sverige under sommaren." Med dessa ord välkomnade Sten Tolgfors den 25 september de ändringar av FRA-lagen som alliansen kommit överens om. Vi noterar tacksamt att Tolgfors nu erkänner att den lag som klubbades i juni innebar massavlyssning. Problemet är bara att regeringens femton punkter inte gör något åt den saken.

...

"Myndigheterna ska inte kunna veta allt om medborgarna", som fp-ledaren Jan Björklund uttryckte saken häromdagen apropå användandet av fartkameror - ett svårslaget exempel på hur riksdagens så kallade liberaler silar mygg och sväljer kameler.

...

Och vad ska man säga om den tävlan som nu brutit ut mellan folkpartiet och centern om vem som var först med att föreslå en integritetsombudsman? Om dessa partier vill återupprätta sitt förtroende bland liberala väljare kunde de förslagsvis börja med att riva upp den i särklass mest integritetskränkande lagstiftning som Sverige sett i modern tid.

Alliansens femton punkter för att förbättra FRA-lagen inger inte mycket hopp om en genuin kursändring från regeringens sida. Planen innebär visserligen – åtminstone på ytan – ett de facto erkännande av flera av de principiella problem som tidigare viftats bort. Men det största problemet kvarstår även i det nya förslaget: att staten får tillgång till all gränsöverskridande trafik, och därmed till stora mängder privat kommunikation. Sten Tolgfors påstående på presskonferensen 25/9 att "grunden för massavlyssningsdiskussionen faller" framstår därmed som en ren PR-bluff.

Låt oss först som sist säga att det bland de femton punkterna finns vissa som skulle kunna leda till genuina och nödvändiga förbättringar (även om det krävs mer preciserade förslag innan detta går att säga med säkerhet). Det står klart att de kritiska rösterna inom alliansen har kämpat hårt sedan den 18:e juni, men det står också klart att de ännu inte nått målet. En förutsättning för att deras insatser inte ska sluta i en pyrrhusseger är att man inte tappar bort den viktigaste biten: att begränsa statens tillgång till trafiken. Görs inte detta är övriga förändringar tyvärr inte mycket värda.

I en tidigare analys med en uppmärksammad illustration visade vi att FRA-lagen innebär massavlyssning eftersom den bygger på att större delen av all svensk data- och teletrafik kopieras till en statlig myndighet (FRA). När det nu talas om att inrätta en separat myndighet för att skilja ut den för signalspaning intressanta trafiken – det som något oklart kallas trafikstråk – och sedan skicka den vidare till FRA så behöver vi uppdatera bilden en aning (klicka för högupplöst version):

Bilden är tillgänglig för spridning under Creative Commons Erkännande 2.5 Sverige

Poängen är förhoppningsvis klar. Problemet är inte, och har aldrig varit, att just FRA skulle få tillgång till medborgarnas privata kommunikation. Problemet är att staten får tillgång till kommunikationen över huvud taget, oavsett vilken myndighet eller annat statligt organ som står i första ledet. (En annan bra illustration av detta finns här.)

Det är mycket oklart i regeringens förslag vem som ska stå för det initiala trafikurvalet, och ett flertal olika tolkningar har förts fram de senaste dagarna. Tänkbara alternativ är:

• Operatörerna. Vi har länge hävdat att det enda sättet att undvika massavlyssning är att låta operatörerna göra det första urvalet. Enligt samstämmiga källor avvisas denna möjlighet dock av Försvarsdepartementet, och det kan i så fall inte vara den som avses i förslaget.
• FRA. Det finns ingenting i de femton punkterna som motsäger att FRA även i den nya versionen skulle stå för det första urvalet själva. Låt oss vara tydliga: Om så är fallet är det av mycket ringa värde att tillstånd för spaningen först skulle behöva sökas hos domstol – det skulle vara omöjligt att kontrollera hur FRA i praktiken förfogade över den information man fick tillgång till (det vill säga all information).
• En ny myndighet. Det har alltså talats om att en ny myndighet (eller motsvarande) skulle inrättas, med uppgift att sköta de så kallade samverkanspunkterna och därmed också det initiala trafikurvalet. Som redan påpekats har man dock därigenom bara flyttat problemet från FRA någon annanstans. Exakt hur denna särskilda "massavlyssningsmyndighet" skulle fungera är dessutom tills vidare höljt i dunkel.

Men skulle man inte trots allt uppnå vissa integritetsvinster genom att flytta det initiala urvalet till en separat myndighet? I principiellt hänseende är svaret solklart nej. När staten väl har fått händerna på någons förtroliga kommunikation är integritetsintrånget för dennes vidkommande redan ett faktum. Källskyddet och meddelarfriheten kan inte heller räddas genom aldrig så många statliga mellanhänder.

Bortsett från att det principiella problemet kvarstår är det också viktigt att understryka att oddsen för att få till stånd en verkligt oberoende ny myndighet är minst sagt dåliga. Vi skulle snarare få se vad som i praktiken vore en förlängning av FRA, befolkad av före detta FRA-personal, och styrd av slapphänt tillståndsgivning driven helt och hållet av de föregivna spaningsbehoven.

Sammanfattningsvis: Våra lagstiftare riskerar att, än en gång, i grunden hamna fel – och då har vi inte ens gått in på de andra problem som återstår, som FRA:s obegränsade tillgång till trafikdata. Det enda rätta är fortfarande att riva upp lagen och börja om från början med en utredning, utan tidspress och utan massavlyssning.

I dag dementerar vi i ett gemensamt pressmeddelande med Piratpartiet att motståndet mot FRA-lagen skulle vara på väg att lägga sig i och med det senaste utspelet från regeringen.

- Det grundläggande problemet är och förblir att staten bereds tillgång till medborgarnas privata kommunikation. Så länge det första trafikurvalet sköts av ett statligt organ – FRA eller något annat – har ingenting i grunden förändrats, säger Anna Petersson från stoppaFRAlagen.nu.

Det råder fortfarande stor osäkerhet om vad det nya förslaget innebär. Chansen att det skulle leda till en ur integritetssynpunkt tillräckligt bra lagstiftning får dock betraktas som närmast obefintlig, med tanke på hur frågan hittills har hanterats av regeringen.

- Riv upp, gör om, gör rätt, var kravet vid demonstrationerna mot FRA-lagen den 16 september. Det kravet gäller fortfarande. Det behövs en bred parlamentarisk utredning, inte ännu fler frampressade kompromisser i slutna rum, säger Rick Falkvinge (pp).

Läs hela pressmeddelandet här.

Trafikdata är information om vem som kommunicerar med vem, och när, och det är viktigt att se hur FRAs hantering av denna skiljer sig från hanteringen av själva innehållet i kommunikationen (texten i ett mail eller samtalet i en telefonkonversation).

I en debattartikel i DN (och i påföljande replikskifte) påpekade vi farorna med FRAs datorbehandling av stora mängder trafikdata - FRA kan, får, och behöver kartlägga stora mängder oskyldiga personer för att kunna hitta de få som kan tänkas utgöra "yttre hot".

Det som inte framgick så tydligt i den artikeln var omfattningen på FRAs tillgång till trafikdata. En närmare granskning av lagtexten visar att FRA får lagra trafikdata utan begränsningar i lag.

Enligt lagtexten får FRA inhämta signaler för två oberoende syften:

1. För att inom försvarsunderrättelseverksamheten spana på utländska företeelser, till stöd för svensk utrikes- försvars- och säkerhetspolitik, och för att kartlägga yttre hot
2. För sina egna behov av att "följa förändringar i signalmiljön" och den tekniska utvecklingen, mm.

Vad innebär punkt 2? Enligt propositionen (sid 72) kan verksamheten "innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum". Enligt det interna dokument som läckte till SVT påpekas att "inom ramen för grundforskningen får vi rätt att lagra trafikdata" och "i efterhand kan vi söka i materialet och utbyta information med partner". Det konstateras också att tillgången till trafikdata är ett "oumbärligt verktyg för såväl inriktningsbeslut som möjligheten att finna nya urvalsparametrar (till exempel om ett målobjekt bytt till ett annat kontantkort)."

I klartext betyder detta att trafikdata får inhämtas utan begränsningar. Denna data får användas i kartläggningssyfte och för att mer precist inrikta spaningen, och utbytas med partners (andra underrättelsetjänster). Reglerna för avgränsning till utländska förhållanden, yttre hot, med mera, gäller inte denna trafikdata eftersom "inhämtning som sker med stöd av andra stycket inte utgör underrättelseverksamhet" och därmed "omfattas den inte av lagen (2000:130) om försvarsunderrättelseverksamhet" (propositionen sid 137).

Bilden nedan klargör situationen (klicka för fullstor version):

Med andra ord - två olika "filter" används på all den gränsöverskridande trafik som FRA ges tillgång till - dels ett filter som berör spaningsmål (utrikespolitiska mål, yttre hot, mm), dels ett helt oberoende filter som kan samla in trafikdata helt efter FRAs eget godtycke.

Det finns alltså inget i lagen som hindrar FRA från att samla in omfattande mängder trafikdata och använda detta för att kartlägga individer på det sätt som vi beskrev på DN debatt. Tvärtom har FRA gjort klart att en sådan insamling och kartläggning är en förutsättning för verksamheten. En sådan obegränsad insamling och omfattande kartläggning av enskilda ska förstås inte vara tillåten.

Vi har tidigare påpekat att FRAs tillgång till meddelanden måste begränsas till de få relevanta spaningsmål som FRA är intresserade av - det är inte acceptabelt att en statlig myndighet får tillgång till så stora mängder privat kommunikation. På samma sätt är det ett grundläggande krav att FRAs tillgång till trafikdata, även inom utvecklingsverksamheten, begränsas på samma sätt. Någon sådan begränsning finns inte idag.

Fotnot:

1. En längre juridisk analys som ligger till grund för ovanstående slutsats finns att läsa hos Mark Klamberg.
2. Uppdelningen i två "kopior" av trafiken är ett sätt att illustrera att FRAs sökbegrepp stödjer sig på två olika lagrum. Av effektivitetsskäl kommer dock med all sannolikhet de två sätten att filtrera kombineras i en enda implementation. Detta påverkar inte argumentet.
Andra bloggar om FRA

Tidningen Fokus presenterar idag en av de första grävande artiklarna om spelet bakom FRA-lagens tillkomst. Det är skrämmande läsning om en impopulär lag som aldrig borde ha klubbats.

Artikeln visar bland annat att regeringens styvnackade hållning i frågan går långt tillbaka och har mycket litet med sakargument att göra. För lagens motståndare bör det trots allt vara uppmuntrande läsning. För, som SvD konstaterade efter demonstrationerna häromdagen: Den som har rätt har det största tålamodet.

(Läs även en tidigare bakgrundsartikel från Aftonbladet.)

Ytterst är det vår frihet det handlar om.

Frihet är ett stort ord. Det är lätt att använda det utan riktig eftertanke. Men det är också lätt att bara ta friheten för given.

I morgon demonstrerar vi för vår frihet att säga vad vi vill, och att leva våra liv som vi vill, på nätet lika väl som utanför, utan att bli avlyssnade eller övervakade av staten. Utan att ens behöva oroa oss för att bli avlyssnade eller övervakade av staten.

De flesta av oss här i landet är födda in i ett samhälle där mycket är ordnat på bästa tänkbara vis. Tidigare generationer har lagt grunden för den moderna rättsstaten genom att garantera bland annat brevhemlighet, meddelarfrihet och källskydd i grundlagen. Vi var säkert många som tog för givet att samma principer skulle gälla oavsett vilken ny teknik (läs: Internet) som dök upp; därför var vi också många som togs på sängen när vi år 2008 blev tvungna att förklara för våra riksdagsledamöter att massavlyssning inte är godtagbart i en demokrati. Att vanliga medborgares privata kommunikation kopieras och skickas till en statlig myndighet kan aldrig accepteras – oavsett vilket medium det gäller, och oavsett hur denna myndighet sedan handskas med informationen.

Efter vad som varit en lång sommar delas den insikten nu av allt fler – tyvärr än så länge med undantag för regeringen. Att många politiker och tjänstemän tycks ha svårt att förstå hur problematisk FRA-lagen faktiskt är känns i sig både allvarligt och beklämmande. Det lovar inte gott för Sverige som rättssamhälle när grundlagsfästa principer om förtrolig kommunikation förhandlas bort. Bland annat därför är det så viktigt att skicka ett glasklart budskap i morgon: att vi inte accepterar att bli avlyssnade av FRA, men också att vi inte accepterar den nonchalans med vilken de styrande handskas med våra mest grundläggande medborgerliga rättigheter.

Det är vi, vi alla, som måste skicka det här budskapet. Du som läser det här! I morgon har du chansen att göra din röst hörd. Det är vår generation nu som måste ta ansvar för demokratin här i landet. Det är vi skyldiga dem som kämpat hårt för att grundlägga den. Det måste vi för att föra den vidare till kommande generationer.

Samtidigt vilar nu också ett tungt ansvar på våra politiker, och inte minst då riksdagsledamöterna. Vad som hände i juni är historia. Vi vet vid det här laget att många som röstade ja till den nya lagen gjorde det mot sin övertygelse, för att de kände sig tvingade. Andra röstade ja på bristande eller missvisande underlag. Men i höst kommer det inte att ges några ursäkter. Ingen kan längre känna sig bunden av lojalitet till en regering vars hantering av FRA-frågan varit en uppvisning i ohederlig argumentation och arrogans. Ingen kan längre skylla på att man är för dåligt insatt.

För den som i fortsättningen vill bekänna sig till de demokratiska grundprinciperna om ett fritt och öppet samhälle finns bara ett anständigt val: riv upp – gör om – gör rätt. Riv upp lagen, tillsätt en utredning och se till att integritetsperspektivet finns med från början den här gången. Och, förstås, att det har överordnad prioritet, som det måste ha i en rättsstat värd namnet.

Det här är sista delen av en nedräkning till den 16:e september. I morgon gäller det. Så ta din plats i historien! Gå på demonstrationen i morgon, så du kan berätta om den i framtiden. Att du var där. Och att du gjorde skillnad.

– Anna, Micke och Magnus

---

Nedräkningen till den 16:e september:

• 7 dagar kvar – Emma (opassande)
• 6 dagar kvar – Oscar Swartz
• 5 dagar kvar – Anna Troberg
• 4 dagar kvar – Rick Falkvinge
• 3 dagar kvar – Mary Jensen (MinaModerataKarameller)
• 2 dagar kvar – Mark Klamberg
• 1 dag kvar – stoppaFRAlagen.nu

Vi publicerar idag en kommentar på Tolgfors' replik på debattartikeln på DN om FRAs kartläggning av vanliga svenskar.

Kärnan i artikeln är FRAs omfattande tillgång till trafikdata:

Även om trafikdata utgör en ytterst liten del av det totala trafikflödet, kan man genom dataanalys av detta material utläsa detaljer om många enskilda individers politiska åsikter, hälsotillstånd, religion, sexuell läggning, sociala nätverk eller annan känslig information. Detta måste även Tolgfors inse. Det är därför av yttersta vikt att FRAs möjligheter till insamling av trafikdata begränsas i lag.

Denna begränsning finns inte idag utan vi konstaterar att 1 § andra stycket första punkten lagen (2008:717) medger att FRA spanar i syfte att "följa förändringar i signalmiljön" utan några som helst begränsningar till "yttre hot" eller annat. I prop. 2006/07:63 medges att "verksamheten kan komma att innefatta inhämtning av information, t.ex. om mellan vilka viss kommunikation äger rum" (sid. 72, 137 och 138). I det interna FRA-dokument som avslöjades av SVT den 16 juni anges som exempel på denna verksamhet att se "om ett målobjekt bytt till ett annat kontantkort". Detta förutsätter naturligtvis omfattande kartläggning på individnivå. Tolgfors nämner inte detta.

Vi har totat ihop en liten affisch som kan skrivas ut (helst i färg) och sättas upp för att uppmärksamma folk på demonstrationerna i Stockholm den 16:e september. Hjälp till genom att tapetsera en anslagstavla nära dig – på jobbet, på universitetet, varsomhelst.

Det är viktigt med bra uppslutning på tisdag så all hjälp med att få ut den här informationen är värdefull. Det finns många som är emot lagen men inte regelbundet följer diskussionen på nätet, och därför kan ha missat vad som är på gång. Inte minst lär det finnas många studenter som kan ta ledigt så gör gärna några insatser i den riktningen.

Om någon vill göra varianter för Göteborg/Malmö så går det förstås bra och vi kan lägga upp dem här också. Eller föreslå helt enkelt en text till inforutan så ska vi försöka ordna det själva.

Det är en vecka kvar nu till den 16:e september och demonstrationerna i samband med riksdagens högtidliga öppnande. Emma på opassande har tagit initiativ till en nedräkning där sju välkända röster i FRA-debatten kommer att ge sin syn på sakernas tillstånd så här när avgörandets minut närmar sig. Vi kommer att länka till deras postningar allteftersom.

• 7 dagar kvar – Emma (opassande)
• 6 dagar kvar – Oscar Swartz
• 5 dagar kvar – Anna Troberg
• 4 dagar kvar – Rick Falkvinge
• 3 dagar kvar – Mary Jensen (MinaModerataKarameller)
• 2 dagar kvar – Mark Klamberg
• 1 dag kvar – stoppaFRAlagen.nu

Vi känner oss hedrade att få vara med i det här sällskapet. Emma, Oscar, Anna, Rick, Mary och Mark har gjort väldiga och livsviktiga insatser för att upplysa om och väcka opinion mot FRA-lagen. Läs vad de skriver, ännu en gång, och gå sedan ut och demonstrera den 16:e september – för att stödja de riksdagsledamöter som kommer att behöva det, och för att lagen ska rivas upp.

Mark Klamberg, stoppaFRAlagen.nu och en rad akademiker och experter skriver idag på DN Debatt: "FRA-lagen medför massiv kartläggning av oskyldiga".

Artikeln beskriver hur FRA genom analys av sociala nätverk (med hjälp av s.k. sociogram, se ett exempel) kartlägger stora mängder vanliga svenskar. För detta behöver FRA inte ens få tillgång till innehållet i trafiken – det räcker att veta vem som kommunicerar med vem, och när. Hanteringen av sådana trafikdata är betydligt lösare reglerad än vad gäller själva innehållet i de meddelanden som FRA tar del av.

Denna form av analys av trafikdata innebär en kränkning av den personliga integriteten som är minst lika stort som intrånget i post- och telehemligheten när all kommunikation i de berörda kablarna görs tillgänglig för FRA [...]

Genom denna form av analys av sociala nätverk kommer FRA ofta ha bättre kunskap om en viss människas liv än vad denna själv har, t.ex omedvetna vanor. Det stora problemet är att data måste samlas in under väldigt lång tid och vi kan inte i förväg veta vem som uppfyller kriterierna för en "avvikande" person kopplad till ett yttre hot. Därför måste FRA spara på sociogram över en stor mängd människor, med andra ord en omfattande kartläggning av helt oskyldiga människor.

Vi visar också i artikeln varför FRA:s försök att lugna oss med att den enorma trafikmängden analyseras automatiskt är vilseledande, och att den stora datorkapaciteten i själva verket borde oroa oss än mer:

Lagstiftningens förespråkare har ofta sökt tona ned kränkningen av den personliga integriteten genom att framhålla att behandlingen inte görs av människor. För oss är det just potentialen i den automatiserade behandlingen – där till synes harmlösa data med statistikens hjälp förvandlas till en fullständig kartläggning av våra liv – som är det verkligt hårresande med FRA:s verksamhet.

FRA-debatten har handlat mycket om FRA:s tillgång till de enskilda meddelandena, vart och ett för sig. Det är dags att även diskutera konsekvenserna av att staten dessutom tillåts systematiskt kartlägga våra liv, på det sätt som visas i artikeln.

Var det verkligen detta som riksdagsledamöterna röstade ja till?